Idag for jag in till stan för att träffa en kompis som jag inte har träffat sedan vi tog studenten förra året. Det kändes så konstigt, vi var som systrar när vi gick i skolan och helt plötsligt träffades vi inte på nio månader. Men det finns ju flera orsaker till det. Både hon och jag ha det jobbigt hemma. Fast helt olika saker som gör så att vi har det jobbigt. Kanske det var därför vi har en sådan speciell vänskap för att vi förstår att vi inte kan förstå hur jobbigt hur den andra har. För det är ingen annan än en själv som vet hur en själv känner och det är bara en själv som vet när de är redo för en förändring. 

Först gick vi in på alla affärer och kollade runt och det tog väl en halvtimme. Eftersom det är så få affärer. Sedan tog vi och fikade prinsessbakelse. Vi satt där i över två timmar och bara pratade. Vi båda behövde verkligen prata ut oss. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan gick vi runt hela staden och fortsatte vårat samtal. när klockan var två gick vi till busstationen för att se när min buss hem gick och vi kom precis fem minuter innan den skulle gå så vi tog farväl och bestämde att det inte får gå så här långt till nästa gång vi träffas igen.

Sedan när jag kom hem så var det tjafs och bråk som vanligt. Det slutade med att jag satt mig i badet med lillebrorsan så att både han och jag skulle slippa höra allt. Efter att han skvätt ner hela badrummet så sköljde jag av oss. Han blev inte så glad när jag lyfte upp han. Han skulle helst vilja bo i badkaret. Han somnade nästan på engång så jag gick upp till rummet och stannade där hela kvällen. För var det inte morsan och hennes sambo som tjaffsa så var det syrran och hennes pojkvänn. När klockan närmade sig halv tio fick jag nog så jag startade spotify och dunkade musik så att jag skulle få en chans att somna och tills slut så somnade jag in.